Född 1953 och uppväxt i Östersund, Mora och Fagersta. Härstammar från en musikersläkt i Jämtland och har aktiva musiker i hela släkten, både på fars- och morssidan. Jag har alltid haft musik i huvudet och begåvades med ett utomordentligt bra gehör som har hjälpt mig dit jag är nu. Dock den enda av syskonen som har varit aktiv musiker.
Började spela på mammas gitarr i skolåldern, det hela satte fart när min storebror Erik köpte en brevkurs i gitarrspel. Hans intresse svalnade fort men mitt ökade desto mer. Först i högstadiet kom jag på hur det hängde ihop, närmast en aha-upplevelse när jag förstod hur ackord, melodi och takt liksom byggde upp låtarna tillsammans. Det var min kamrat Björn Lindmark som visade en del trick som inte jag kunde, och jag lärde honom en del som jag hade klurat ut själv. Sedan stod garagebanden som spön i backen och jag avancerade från gitarr till elbas, som sedan dess varit mitt huvudinstrument. Scendebuten skedde 23.e april 1970 i samma lokal som jag numera spelar revymusik i, Kilbolokalen i Västerbykil. Jag minns att det var fantastiskt roligt, ingen nervositet, varken då eller senare....
Den stora begivenheten just då, var gruppen "Himmel & Pannkaka", med mig på bas, Björn Lindmark på gitarr, Hans-Erik Eriksson på orgel och Ingemund "Mufflas" Persson på trummor.

Himmel & Pannkaka 1970

1975  fick jag min första dotter, Maria och året efter gifte mig med min första fru, Berith. Dotter nummer två heter Madelaine, född 1977 och 1979 kom Andreas följd av Tobias 1982, sedan dröjde det till 1986
innan dottern Linnéa kom till världen.
Sommaren 1977 läste jag en annons i lokaltidningen där man sökte basist till ett dansband, jag ringde och anmälde mitt intresse, plötsligt ingick jag i dansbandstrion "Max Orkester" från Avesta, med Peo Nilsson som klaviaturspelare.

Samme Peo hade en musikaffär i Avesta och där behövdes en reparatör till instrumenten, eftersom jag hade pysslat med att hålla mina egna instrument i spelbart skick sedan tonåren, passade det bra att jag tog mig an den biten också.
Peo tyckte att jag skulle börja stämma pianon eftersom den enda stämmaren i trakten hade gått ur tiden, och med mitt gehör skulle det inte vara något problem. Sagt och gjort, en Yamaha stämapparat införskaffades och jag fick träna på Peos piano. Läste allt jag fick tag i av pianolitteratur och faktaböcker om pianostämning. Frågade mig nyfiket fram och försökte tränga in i ämnet så mycket som möjligt. Sedan växte verksamheten fort, efter ett par år lades stämapparaten åt sidan, där hade jag lärt mig systemet med intervallen och svävningarna, färdigheter som jag sedan har tränat upp genom många års arbete på fältet
Min auktorisation fick jag efter att Pianostämmarföreningen hade en medlemsvärvarkampanj där jag avlade stämprov i maj 1998.

Parallellt med stämmandet har jag spelat i olika sammansatta orkestrar, bluesband, underhållningsgrupper, lite av varje när det gäller musik, främst som basist men även som pianist och gitarrist. Den stora repertoaren har jag i huvudet, som främst gehörsspelare har jag lätt att komma ihåg melodier jag hört.
Sedan 1994 ingår jag i den förträffliga ensemblen i Kilborevyn, första åren som basist, numera som gitarrist/basist/pianist och ljudteknikansvarig, dessutom tillverkar jag en del teknisk rekvisita och ibland även en del sångtexter.
1995 startade jag projektet Gott & Blandat med min dåvarande sambo (hon heter Jessica men vill vara anonym, av förståeliga skäl...) som efter en tid valde att gå sin egen väg, mer om detta på Gott & Blandats hemsida www.geochbe.com
Gruppen Himmel å Pannkaka är fortfarande levande och aktiv, dessutom spelar jag i folkmusikgruppen WestmannaFolk - en unik samling musiker fån olika delar av Västmanland

1998 träffade jag Maja och år 2000 fick vi tillökning i stugan då Klara såg dagens ljus, och lilla Selma fick vi år 2002. Sen blev det år 2005 och då kom Valdemar till oss....

Efter en tid separerade vi och kvinnan vid min sida numera heter Sandra, vi fick vår lilla dotter Astrid i mars månad 2009 och lille Tage kom utfarandes på kontorsgolvet, nåja - han hamnade i mina händer i maj 2014. Året med den stora skogsbranden.

Milda makter vad tiden går och så mycket jag har hunnit uppleva redan....

Morfar Johannes Eriksson, kantor i Myssjö kyrka, Oviken, Jämtland